Mot psykisk ohälsa
Jag brottades med psykisk ohälsa under ett antal år, för ungefär 10 år sedan nu. Det gick i perioder. Ibland mådde jag bättre och ibland kändes allt sämre. Som snitt var väl livet på en 4 av 10. Jag önskade att jag kunde peta upp det på en 6a eller 7a. Problemet för mig var att jag initialt inte gjorde så mycket åt min psykiska ohälsa. Det blev som en del av mig själv. Detta trots att jag inte ville att det skulle vara så. Psykisk ohälsa är inte roligt att behöva leva med och därför också tufft att göra något åt. Det tog mig lång tid innan jag kom till skott med en lösning. Det var många som hade legat på mig. Många som bönat och bett om att jag skulle göra något åt det. Många som kom med tips och tricks som jag antingen undvek att testa eller som inte fungerade. Allt kändes lönlöst och min psykiska ohälsa blev värre. Tillslut fick det vara nog. Jag tog till internet för att söka upp vad experter sade om psykisk ohälsa. Vilka komponenter kunde möjligen göra att jag började må bättre. Om det bara kunde göra att jag mådde lite bättre så skulle jag vara någorlunda nöjd. Jag kommer nu att berätta om de olika steg som jag lät genomföra i mitt liv för att bättra på mitt mående. Mitt sätt att bemöta psykisk ohälsa, helt enkelt. Träning Det är ett gammalt knep men ack så effektivt. Ja, i alla fall för mig. Att motionera är ett oerhört viktigt verktyg för mig när jag vill må bättre. Det började med promenader. Ganska långa sådana. Sedan gick det över till att jag skaffade löparskor. Med skorna tog jag mig sedan på rundor i skogen som blev längre och längre för varje dag jag tog mig ut. Successivt började min psykiska ohälsa krypa tillbaka i skuggorna. Oerhört skönt. Gemenskap Jag hade inte jobbat eller tillhört någon grupp på länge. Detta fick jag hjälp med. Jag sökte till en rörelse där personer med psykisk ohälsa, som jag, gavs ett sammanhang. Vi gjorde saker tillsammans och det gjorde att jag började må bättre också. Samtal Psykolog är väl det äldsta knepet i boken mot psykisk ohälsa och detta antog jag förstås också. Det blev mycket bra även om det kändes konstigt till en början. Det var kanske första gången som jag pratade öppet om psykisk ohälsa. Första gången jag berättade för någon hur jag verkligen kände. Mer om detta följer nästa vecka. Ta hand om er så länge!