Hasse och Frasse var som vilka sniglar som helst. De hade bott i området kring Fredhäll så länge de kunde minnas. Deras sort hade inte ett särskilt långt minne så det vill kanske inte säga så mycket. De levde heller inte så länge och de var inte särskilt snabba, som de flesta vet.
Vad Hasse och Frasse däremot var, det var målmedvetna. Om de ställde in sig på något så såg de till att köra hela vägen in i kaklet. I den här historien ska vi få bevittna denna målmedvetenhet. De skulle nämligen hitta till huset med det husnummer där de en gång föddes.
Det var nämligen ett av tvillingarnas första minnen. De såg upp mot den höga byggnadens husnummer och såg siffrorna som utgjorde huset. De kunde inte komma ihåg mycket men den här bilden hade etsat sig fast på deras små hornhinnor. Husnumret var 14. Detta visste de eftersom en etta och en fyra följde i den ordningen. De visste att husnumret inte sa 41 eftersom deras mamma, som de inte mindes, hade lärt henne att man börjar från vänster.
Varför de skulle ta sig till sitt ursprungliga husnummer. Ja, de kunde de inte heller riktigt minnas. De mindes inte vem av dem som ville göra det. De mindes bara att det fanns ett syfte med att ta sig dit, mot husnumret som var deras original. Deras ursprung och, om de har tur, deras syfte på jorden.
De hasade sig fram längs gatan som var döpt efter en känt poet. Detta rörde inte Hasse och Frasse i skalet eftersom de inte visste vad poesi var. De visste bara att de ville komma fram till rätt husnummer. Till nummer 14. Om det så var det sista som de skulle göra. Detta var en resa som tog åratal. Jag menar, tänk efter: Hur lång tid tar det inte för en stackars snigel att röra sig framåt. Att dessutom behöva undvika fåglar, bilar, människor – ja, det tar sitt lilla tag. Men till rätt husnummer skulle de om det så var det sista de gjorde.
De hasade sig framåt och såg husnumren längs gatan närma sig det nummer som skulle vara deras slutdestination. Då stannade Hasse. Han vände sig mot Frasse och sa:
- ”Men… hur vet vi att vi är på väg åt rätt håll? Kan du räkna?”
- ”Vad fan är en räkna?”