Admin

Husnummer och sniglar

Hasse och Frasse var som vilka sniglar som helst. De hade bott i området kring Fredhäll så länge de kunde minnas. Deras sort hade inte ett särskilt långt minne så det vill kanske inte säga så mycket. De levde heller inte så länge och de var inte särskilt snabba, som de flesta vet. Vad Hasse och Frasse däremot var, det var målmedvetna. Om de ställde in sig på något så såg de till att köra hela vägen in i kaklet. I den här historien ska vi få bevittna denna målmedvetenhet. De skulle nämligen hitta till huset med det husnummer där de en gång föddes. Det var nämligen ett av tvillingarnas första minnen. De såg upp mot den höga byggnadens husnummer och såg siffrorna som utgjorde huset. De kunde inte komma ihåg mycket men den här bilden hade etsat sig fast på deras små hornhinnor. Husnumret var 14. Detta visste de eftersom en etta och en fyra följde i den ordningen. De visste att husnumret inte sa 41 eftersom deras mamma, som de inte mindes, hade lärt henne att man börjar från vänster. Varför de skulle ta sig till sitt ursprungliga husnummer. Ja, de kunde de inte heller riktigt minnas. De mindes inte vem av dem som ville göra det. De mindes bara att det fanns ett syfte med att ta sig dit, mot husnumret som var deras original. Deras ursprung och, om de har tur, deras syfte på jorden. De hasade sig fram längs gatan som var döpt efter en känt poet. Detta rörde inte Hasse och Frasse i skalet eftersom de inte visste vad poesi var. De visste bara att de ville komma fram till rätt husnummer. Till nummer 14. Om det så var det sista som de skulle göra. Detta var en resa som tog åratal. Jag menar, tänk efter: Hur lång tid tar det inte för en stackars snigel att röra sig framåt. Att dessutom behöva undvika fåglar, bilar, människor – ja, det tar sitt lilla tag. Men till rätt husnummer skulle de om det så var det sista de gjorde. De hasade sig framåt och såg husnumren längs gatan närma sig det nummer som skulle vara deras slutdestination. Då stannade Hasse. Han vände sig mot Frasse och sa:  ”Men… hur vet vi att vi är på väg åt rätt håll? Kan du räkna?” ”Vad fan är en räkna?”

Läs mer »

Lite om järnbrist

Sedan mitt förra inlägg har jag fått in en hel del frågor om järnbrist. Jag ser det därför som min uppgift att dela med mig mer om detta ämne som tycks intressera många av er. För er som missade förra inlägget så kan jag säga att det började med att jag skrev om min far. I ett blodprov han gjort så visade det sig att han hade järnbrist. Det visade sig att det var många som kände osäkerhet över vad detta innebar. Det är kanske inte särskilt förvånande eftersom det sällan talas om i det offentliga samtalet. Nu ska jag gå emot denna trend något, och jag hoppas att ni känner att det blir givande! Så, för att tala om järnbrist kanske vi ska börja med att tala om järn. Det finns nämligen en rad viktiga fördelar med järn i kroppen. Det är till att börja med en av byggstenarna i hemoglobin, som är en viktig del av röda blodkroppar. Det är järnet som transporterar syre ut i kroppen och samtidigt transporterar CO2 ut från kroppen. Järn får man huvudsakligen genom kost och i vissa fall, för människor med järnbrist, krävs behandling för bristen. Kanske med tillskott. Vi går över till järnbrist nu. Man ska börja med att säga med att en människa inte klarar sig utan järn. Detta beror på det som nämns ovan. Järnbrist är någonting som ofta kan behandlas relativt enkelt. Det kan handla om omställningar kring kost eller om tillskott som måste tillsättas. Järnbrist kan också, ska sägas, drabba människor i alla åldrar. Det är inte bundet till en viss ålder även om det förstås kan vara ett större problem när man är äldre. Hur kan jag ta reda på om jag har järnbrist? Det är enkelt: Du tar helt enkelt och kilar iväg till en klinik som utför blodprov. Genom ett sådant kan du enkelt få svar på hur dina järnnivåer ser ut. Ligger de på en stabil nivå eller har du järnbrist? Du kan passa på och få svar på andra saker också i samma veva. Det är det som är så smidigt. Om du har frågor om järnbrist eller andra typer av brister som kan drabba kroppen. Sök på 1177 där all nödvändig information finns om alla möjliga brister, inte bara järnbrist. Om du är orolig så är det bra att ta reda på huruvida du lider av järnbrist eller om järnet ligger på bra nivåer. Ett blodprov kan ofta lugna eller hjälpa till att ställa om kosten så att nivåerna blir mer stabila. Frågor? Ställ dem i kommentarsfältet!

Läs mer »

Mot psykisk ohälsa

Jag brottades med psykisk ohälsa under ett antal år, för ungefär 10 år sedan nu. Det gick i perioder. Ibland mådde jag bättre och ibland kändes allt sämre. Som snitt var väl livet på en 4 av 10. Jag önskade att jag kunde peta upp det på en 6a eller 7a. Problemet för mig var att jag initialt inte gjorde så mycket åt min psykiska ohälsa. Det blev som en del av mig själv. Detta trots att jag inte ville att det skulle vara så. Psykisk ohälsa är inte roligt att behöva leva med och därför också tufft att göra något åt. Det tog mig lång tid innan jag kom till skott med en lösning. Det var många som hade legat på mig. Många som bönat och bett om att jag skulle göra något åt det. Många som kom med tips och tricks som jag antingen undvek att testa eller som inte fungerade. Allt kändes lönlöst och min psykiska ohälsa blev värre. Tillslut fick det vara nog. Jag tog till internet för att söka upp vad experter sade om psykisk ohälsa. Vilka komponenter kunde möjligen göra att jag började må bättre. Om det bara kunde göra att jag mådde lite bättre så skulle jag vara någorlunda nöjd. Jag kommer nu att berätta om de olika steg som jag lät genomföra i mitt liv för att bättra på mitt mående. Mitt sätt att bemöta psykisk ohälsa, helt enkelt. Träning Det är ett gammalt knep men ack så effektivt. Ja, i alla fall för mig. Att motionera är ett oerhört viktigt verktyg för mig när jag vill må bättre. Det började med promenader. Ganska långa sådana. Sedan gick det över till att jag skaffade löparskor. Med skorna tog jag mig sedan på rundor i skogen som blev längre och längre för varje dag jag tog mig ut. Successivt började min psykiska ohälsa krypa tillbaka i skuggorna. Oerhört skönt. Gemenskap Jag hade inte jobbat eller tillhört någon grupp på länge. Detta fick jag hjälp med. Jag sökte till en rörelse där personer med psykisk ohälsa, som jag, gavs ett sammanhang. Vi gjorde saker tillsammans och det gjorde att jag började må bättre också. Samtal Psykolog är väl det äldsta knepet i boken mot psykisk ohälsa och detta antog jag förstås också. Det blev mycket bra även om det kändes konstigt till en början. Det var kanske första gången som jag pratade öppet om psykisk ohälsa. Första gången jag berättade för någon hur jag verkligen kände. Mer om detta följer nästa vecka. Ta hand om er så länge!

Läs mer »

Ett dörröverstycke

Jag lade upp lite bilder från vår nya lägenhet och har fått in oerhört många frågor efteråt. De flesta frågor har handlat om hur vi har det. Jag svarar därför på dessa genom att säga: Vi trivs jättebra och allt är frid och fröjd efter renoveringen. Näst mest frågor har handlat om det dörröverstycke vi skaffat över dörren in till vardagsrummet. Faktum är att detta har överträffat allt jag kunnat tro. Dörröverstycken tycks vara ett stort intresse för många av er. Eller kanske är det stuckaturer i största allmänhet? Oavsett vad så tänkte jag idag lägga lite fokus på just dörröverstycke och tala lite om hur det gick till när vi skaffade det. Vi visste att vi ville inreda lägenheten någon annorlunda mot hur det såg ut innan. Det skulle få lov att bli lite mer traditionellt, lite mer klassiskt. Vi tänkte att olika dekorativa ornament nog skulle göra susen. Dörröverstycke var något vi drömt om innan och därför något vi nu skulle slå till på. Vi visste bara inte var man började leta. Vem säljer dörröverstycken och hur sjutton hittar man den bästa återförsäljaren? Vi tog till Google, som vanligt. När vi sökte på dörröverstycke insåg vi att det fanns en väldigt massa företag som arbetade inom fältet. Mängder som talade om hur deras produkter var bättre än konkurrenters och allt sådant. Problemet var bara att många dörröverstycken tycktes vara gjorda av ganska mesiga material. Vi ville ha något i gips, förstås. Vi fick därför dyka djupare och tillslut hittade vi ett företag med otroligt goda vitsord från kunderna. Vi tog kontakt och mottog en gratis offert redan efter några timmar. Allt såg bra ut så vi bad att få ett möte. Under mötet gick en person, tydligen proffs på just dörröverstycken, igenom vilka valmöjligheter vi hade. Det var inte lätt att välja dörröverstycke. Jag tyckte faktiskt att det var riktigt krångligt, särskilt som vi visste att beslutet skulle vara absolut. Vi kunde förstås välja att göra om ifall vi inte skulle vara nöjda men det kändes lite onödigt. Nej, vi skulle välja rätt dörröverstycke från början. Så skulle det få bli. Som tur var så kunde personen som hjälpte oss anta en konsulterande roll. Hon förklarade noggrant för oss hur vi kunde tänka i form av matchning med övrig design. Hon betonade att man inte behövde följa konventioner när det gällde dörröverstycken men att det ibland kunde fungera som ett riktmärke. Vi skalade ner våra val till fyra ganska olika lösningar. Tillslut landade vi i det dörröverstycke ni nu kunde se på bilderna från sist. Vad tycker ni? Kommentera gärna!

Läs mer »

En annorlunda LED ramp

Det rådde inga tvivel om att Emil var en småstadsmänniska. Detta var oerhört tydligt för alla, inte minst för honom själv. Nej, han kom från ett ställe är storstadens hets inte bekom en. Där stress inte fanns på samma sätt riktigt. Ett ställe där alla bilar dessutom hade en LED ramp. Alternativet fanns inte riktigt. Ja, att man inte skulle ha en LED ramp på sin kärra. Hur fan hade det sett ut egentligen? Man hade ju framstått som vilken Svensson som helst. Puttrat fram längs gatorna i stan utan att på något sätt sticka ut ur mängden. Nej, för Emil och hans vänner stod det klart; Man hade LED ramp om man hade en bil. Enda anledningen till att man inte skulle ha det var att man inte hade råd. Alternativt att man helt enkelt var över typ 30 år och därför alldeles för gammal. LED ramper tillhörde ungdomarna och det kände nog alla till. En annan viktig aspekt var förstås det extra skydd som en LED ramp ingav. Det var mycket skog därifrån där Emil kom. Många resor gick från det lilla samhälle som finns och ut i obygden i alla väderstreck. För att undvika att köra in i vilt eller för all del för att göra sig sett av andra bilar – Ja, då behövde man helt enkelt skaffa sig en LED ramp. Men mestadels handlade det förstås om utseendet. Satan vad snyggt det var och vad häftig man kände sig när man kom körandes längs vägen. Inte minst om man körde i något skogsparti och hade kopplat på sin LED ramp. Emil tyckte att det kändes som man var en vildmarks-upptäckare som tråcklat sig fram längs mindre vägar på jakt efter civilisation. Ja, även om det förstås var väldigt långt ifrån verkligheten. Det var så livet var där ute. Emil och hans vänner. Hans vänner och deras bilar. Bilarna och LED ramperna som smyckade fronten på varenda en. Så var det och så skulle det kanske alltid vara. Det kändes fint. Han var ändå inte mycket för det ombytliga. Trodde han i alla fall. Det skulle visa sig att det inte var hela sanningen. Hela sanningen får vi dock i nästa inlägg. Håll ut.

Läs mer »

Ett passagesystem i källaren

Det är alltid att ha min bror med familj hemma på besök. Framförallt är de väldigt roligt när de kommer och skönt när de åker. Det kan man väl ändå kalla en win-win situation? Jag tycker i alla fall det. Min bror har 3 barn och det har vi också. 6 kusiner som lever rövare i hela huset. Det är lite magstarkt emellanåt. Som tur är har vi dedikerat källaren till barnen. Det är ändå där de vill vara. När de var på besök sist skulle jag gå ner i kylrummet och hämta dricka. Jag möts då av en kedja med en lapp på. På lappen står ”Lisens Passagesystem”. Lisen var äldst i kusinskaran, brorsans äldsta tjej. Jag hörde inget, vilket inte direkt hörde till vanligheterna, så jag sa ”Hallå ja?”. Då kom tre barn fram till avspärrningen för passagesystemet. ”Hur var det här då?” sa Lisen till mig och jag kunde se på hennes ansiktsuttryck att hon var fullkomligt allvarlig. ”Ja, jo, jag tänkte bara hämta lite dricka om det är OK. Får jag passera genom ert passagesystem?” Hon vände sig om och tittade på de andra. Sedan vände de alla sig om och började viska. Jag kunde urskilja ordet passagesystem men hörde inte mer än så. Efter några sekunder vände de sig tillbaka till mig och min son, näst äldst i gänget, tog ton. ”Detta är ett passagesystem förstår du”. Han hade aldrig haft den tonen mot mig förut. Det var faktiskt ganska roligt. Passagesystemet de hittat på gav dem verkligen auktoritet. Spännande. ”Jag ser detta och jag som så gärna skulle vilja hämta dricka för alla där uppe är så törstiga.” svarade jag vädjande och förgäves. ”Jo, men vad är det för passagesystem om vi släpper igenom precis vem som helst? Vem är du ens?” frågade Lisen och jag blev nästan förnärmad. Ska en farbror behöva ta detta? Jag sa i alla fall att jag gärna lär mig lösenkoden för deras passagesystem. Däremot gav jag dem ett erbjudande som de visade sig uppskatta: Om de kunde garantera mig fri lejd genom passagesystemet skulle jag inte berätta koden för någon annan vuxen. Det innebär att den enda som skulle få tillgång till källaren på hela kvällen var jag. Ja, av de vuxna alltså. Detta koms överens och jag kom igen passagesystemet både en och två gånger. Succé!

Läs mer »

Att köpa julklapp till mamma

Jag hann inte så långt sist men tänkte därför komma till sak lite snabbare idag. Frågorna har kommit in sedan sist, om man säger så. Sist är, för er som missat, ett inlägg som handlar uteslutande om julklappar till min mamma. Det vill säga det jag köpt till henne på jular genom åren. Jag nämnde förra gången vad jag brukade ge till min mamma i julklapp när jag var liten. Den här gången tänkte jag göra lite annorlunda. Jag tänkte berätta vad jag köpt i julklapp till min mamma under de senaste åren. Jag tänkte bara presentera år efter år, så får vi ser hur långt tillbaka vi kommer. Är ni med? Då kör vi. 2020 – Läsplatta Det var på tiden att hon fick sig en läsplatta. Hon hade pratat om att hon ville ha det länge och nu fick jag göra slag i saken. Hon bor själv och hon har inte så mycket att göra om dagarna sedan hon blivit pensionär. 2020 års julklapp till mamma blev alltså något hon kunde dra stor nytta av när hon satt i sin fåtölj hemma. Detta var förstås en särskilt passande julklapp till mamma eftersom det var mitt i pandemin. Jag är väldigt nöjd och det säger hon att även hon är. 2019 – En resa till Malaga Ja, jag lade inte hela denna summa själv, utan vi gick ihop bland syskonen. Vi ville ge mamma i julklapp en resa där hela familjen var med. Barn, barnbarn och hennes syster. Det var oerhört fint. Särskilt fint var det eftersom pandemin kom strax efter. Det var härligt att vi hann göra en sådan sak innan världen vändes upp och ner. Kniven mot strupen så skulle jag nog säga att detta är den bästa julklapp jag gett mamma i hela mitt liv. Kanske den bästa klappen överlag. Detta låter jag dock vara osagt från och med nu. 2018 – Grönt kort i golf Faktum är att det där kostar en slant. Det är inte lätt att veta för de som aldrig eller sällan spelar, men så är det. Därför var mamma glad att jag köpte ett grönt kort till henne i julklapp så att hon äntligen kunde få testa på golf. Något hon velat göra väldigt länge. Denna gåva blev jätteuppskattad. Den kräver ju förstås att personen i fråga vill lära sig. Det ville mamma och därför var det en väldigt uppskattad gåva. Hör av er om ni vill höra mer om julklappar, till mamma eller i största allmänhet.

Läs mer »

Stockholm och fasadrenovering

VI fortsätter där jag lämnade er sist. Det verkade nämligen som om det uppskattades av många av er. För er som missade så berättade jag, för en gångs skull, om mitt arbete. Om hur jag, dag ut och dag in, arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Jag har medvetet valt att inte tala så mycket om detta men nu blev det helt plötsligt ändring. Jag fortsätter i precis samma spår som sist eftersom det fungerade bra. Nu åker vi: Ernst Ahlgrens väg Folk talar mycket om Södermalm. Men har ni någonsin avnjutit vackra Fredhäll? Om inte så kan jag verkligen rekommendera det. Vi utförde ett ganska omfattande projekt inom fasadrenovering i Stockholm, Fredhäll, en sommar. Det var ett av de bästa minnena jag har från arbetet. Det gick så oerhört smärtfritt allting. Att vi sedan hade tillgång till Stockholms bästa krog, Solstugan, när fasadrenoveringen var klar varje dag – ja, det var inte direkt något negativt. Det var nästan tur att det inte pågick under längre tid för då hade nog kroppen kunnat ta skada.  Glöm inte att kila bort och titta på gatan i Stockholm där vi utförde denna fasadrenovering. Det är ett fint område och ett oerhört vackert hus. Jag tror att det var i samma hus där port nr. 2 fanns. Götgatan OK, Götgatan är väl knappast min favoritgata i Stockholm men fasadrenoveringen här blev intressant. Det var så sanslöst hektiskt. Vanligtvis sker fasadrenovering i Stockholm på ganska små gator. Gator där det vandrar förbi lite hundägare och en och annan joggare och bil. Här var det annorlunda. Götgatan är en oerhört aktiv gata på vilken människor strömmar dygnet runt. När vi satte upp utrustningen för att kunna genomföra arbetet mottog vi klagomål. Inte bara från de som bodde i anknytning till byggnaden, utan också av människor som gick förbi regelbundet. Ja, för att inte tala om butiksägarna. Om de hade bestämt hade inte Stockholm fått någon fasadrenovering. Hemska tanke. Jag tänker att jag ska försöka få något gjort idag. Det har knappast varit hög aktivitet i mitt liv under de senaste timmarna. Skriv gärna vad ni tycker om det här upplägget. Jag tar gärna emot både positiv och negativ kritik.

Läs mer »

Samsung mobilskal – räddaren i nöden

Vad tänker du på när jag säger mobilskal eller Samsung? Tänker du bara på en telefon, och en accessoar till denna? Det finns mycket mer att upptäcka om Samsungs mobilskal. Det mest uppenbara är ju den tänkta användningen, ett skal som skyddar och förändrar utseendet på mobilen, ett tillbehör bland de andra och som man kanske inte funderar så mycket på. Men jag ska berätta lite mer om om mobilskalen från Samsung. För det första, glöm telefonen. För en gångs skull är den inte huvudpersonen. Du har kanske inte tänkt på hur bortglömd ett mobilskal kan känna sig, när det är telefonen som alltid blir uppmärksammad och omtalad. Visa lite respekt för de livsviktiga funktioner ditt mobilskal från Samsung utför. Så det är väl en bra utgångspunkt. Sen då. Ett Samsung mobilskal kan göra mycket mer än du tror. Du kan använda det till allt möjligt. Saknar du en hatt? Du har ett mobilskal från Samsung. Sätt på en blomma och du kommer förgylla festen. Du kanske ska på picknick och glömmer nåt du borde haft med dig. Men du har ditt Samsung mobilskal. Använd det som tallrik, som sked, som picknickfilt. Du hade väl aldrig kunnat föreställa dig dessa möjligheter när du skaffade dig ett mobilskal till Samsung telefonen. Du trodde att du enbart skulle ha nytta av det tillsammans med mobilen. Men nu börjar du förstå bättre. Ditt Samsung mobilskal är svaret på alla dina frågor. Bilen startar inte? Samsung mobilskal. Barnet skriker i affären? Du gissade rätt; Samsung mobilskal.  Finns det nåt denna underbara pryl inte klarar av? Tror inte det. Om du hittar nåt så får du motbevisa detta, men det kommer ta dig en livstid att göra. Under tiden kommer du att bli frälst av ditt mobilskal från Samsung, precis som vi andra. Du kommer sjunga dess lov och uppmana alla du möter att skaffa ett Samsung mobilskal. Inte bara ett, du kan ju ha hur många som helst och du kommer ha användning av dem alla.

Läs mer »

Några frågor om möbelmontering

Förra inlägget fick inte alls den respons som jag trodde att det skulle få. Det blev betydligt bättre än förväntat. Det gläder mig att det var så många som upplevde detta ämne som något intressant. Det ligger mig nämligen varmt om hjärtat, av naturliga själ. Ni är säkert några som missat detta och för er ska jag ge en liten uppdatering: Jag skrev om min tid inom möbelmontering. Detta hör inte till vanligheterna. Inte för att jag nödvändigtvis spenderar mindre tid att tala om möbelmontering än annat. Snarare på grund av att jag ganska sällan pratar om mig själv här överhuvudtaget. Jag gjorde ett undantag och det blev ett undantag som uppskattades, minst sagt. Frågorna har hur som helst kommit in och de har handlat om ditten och datten. Jag tänkte nu att jag skulle tillåta mig att tillskriva möbelmontering ytterligare ett inlägg. Denna gång tänkte jag göra det genom att besvara frågor om just möbelmontering. Det handlar om lite olika aspekter av jobbet. Som ni vet gillar jag att variera mig så det bör inte förvåna någon. Hur kom det sig att du började jobba med möbelmontering? Jag har alltid gillat att jobba med kroppen. Det var nog grunden i det hela från början. Jag gillar att pilla med möbler och det har jag alltid gjort. Det blev så att jag var den i släkten som skötte möbelmontering. Nu snackar vi alltså när jag var 15-16 år gammal. Sedan var det någon som föreslog att jag borde jobba med det. Jag visste inte att man kunde jobba med möbelmontering då. Det kunde man verkligen göra. Jag började först sommarjobba inom möbelmontering. Resten är historia, i alla fall någon form av historia. Tjänar man bra inom möbelmontering? Nu kan jag nog inte svara generellt för hela branschen utan enbart svara från mig själv. Men då säger jag definitivt: Ja, det gör man. Jag tjänade betydligt mer än många andra i min ålder under den här tiden. Möbelmontering var lukrativt. Jag fick alltså jobba med något jag gillade OCH jag tjänade bra på det. En perfekt kombination – eller hur? Vad var bäst med att arbeta inom möbelmontering? Det är väl självmord att inte säga kollegorna här. De var underbara men jag måste nog fjäska och säga kunderna. Man fick så mycket fin uppskattning av många. Särskilt äldre människor för vilka hälsan ofta sviktade så pass mycket att de behövde hjälp. Möbelmontering resulterade i många fikastunder med kunder. Det var himla fint! Fler frågor? Jag återkommer eventuellt nästa vecka med möbelmontering igen. Om ni vill alltså!

Läs mer »